RUCKEL till SLOTT

Byggblogg om totalrenovering av ett timmerhus

Sida 3 av 12

lager på lager

Gipsskivor. Underbart att jobba med, men man ser ut som en snögubbe efteråt. Lite spackel i skarvarna och sist men inte minst, glasfiberväv och färg. Ja då kan man nästan flytta in för gott i “ladan”. Frugan ser i alla fall nöjd ut över sitt arbete…

Boktips för husbyggare

Att bygga hus är en dröm för många. Men är man inte snickare till yrket kan det vara klokt att läsa på, för det är vissa saker man helst inte bör tumma på. Fukt är ett av de största hoten, men det finns mycket som kan gå fel. Därför har jag samlat ihop ett gäng bra böcker att läsa om du också ska renovera ett gammalt hus…

Timmerknutar (259 kr hos Bokus)
Virke har sin egen vilja. Knuttimring var den främsta byggmetoden i Sverige förr och förtjänar att renoveras på rätt sätt.

Husets ABC (359 kr hos Bokus)
Om du är helt grön som husägare, finns det mycket att tänka på. Den här boken tar upp i stort sett alla grunder man kan behöva. En bra start för dig som kanske inte vill göra allting själv, men ändå behöver en grundförståelse av det maskineri som ett hus faktiskt är.

Börja forska kring ditt hus (249 kr hos Bokus)
Ett gammalt hus har mycket historia. När man börjar riva och hittar signaturer och gömda skatter så väcks minsann intresset för vad som skett mellan dess fyra väggar genom åren. Men vart börjar man egentligen forska?

Byggnadsfysik (359 kr hos Bokus)
Om du verkligen menar allvar med ditt renoveringsprojekt så kan det löna sig att gå in på djupet när det gäller fukt, värme och de krav som finns på en boendemiljö. Det här är en mycket tung bok, men ska ett hus hålla i generationer finns inga genvägar.

 

Isolera vår mullbänksgrund

Det finns inget överflöd av information att hitta om hur man bygger om riktigt gamla hus som vårt. Moderna hus byggs ju nästan alltid med en gjuten betongplatta med en massa frigolit under. Inget som vi vill ha i vårt mer eller mindre ekologiska hus. Men efter mycket efterforskningar har vi äntligen en plan för vad vi ska göra med vår “mullbänk”, som idag är isolerad med mossa, lera och träkol.

När hela grunden är utgrävd, lägger vi ut ett lager sand som skyddar byggplasten mot vassa kanter och ojämn belastning. Plasten skapar en ångspärr för markfukt, som krävs då vårt moderna golv inte kommer andas lika väl som det gamla golvet. Sedan fylls resten av grunden upp med lösa lecakulor, eller om det går att få tag på här i krokarna – hasopor – ett skummaterial av glas/sten. Även lagret med leca/hasopor bildar ett visst kapillärbrytande skikt om plasten med tiden skulle gnagas sönder av möss.
Sedan som ett sista riktigt isolerande skikt använder vi linisolering eller cellulosaisolering precis som i övriga huset. Cellulosa har en förmåga att buffra fukt, så även om det hela inte blir hundraprocentigt tätt så kan isoleringen ta upp tillfälligt förhöjda nivåer av fukt utan att det orsakar mögel eller röta.

Det kan tilläggas att huset står uppe på en stenig höjd, extremt väldränerad. Så vi är inte så värst oroliga för att göra fel. Värre hade det varit om det stod i en fuktig dalgång med bara något spadtag ner till grundvattnet.

Det kryper upp på väggen

Värk i ryggen och blåsor i näven. Men diket är så gott som täckt nu och kablarna kryper sig fint upp på väggarna. Även dasset fick nämligen sig en kabel, så att man får uttag och belysning mitt på tomten. Vi har tänkt att det ska sitta gårdsbelysning med skymningsrelä där i framtiden.



Ugglan har visst lyckats hitta in i huset igen. Möttes av en stor rykande hög fjädrar och svart slem, så antar att pippin har IBS eller förkärlek till körsbär.

Vi hann innan permafrosten

Nu ligger det en kabel där under någonstans. Den gamla jorden ska bara skyfflas ner i diket igen sen ser det hela ut som vanligt igen. Mycket jobb och pengar för att få lite ljus i taklamporna, men det lär ju hålla en livstid åtminstone.

Vi lägger en kabel

Vad är det roligaste en nörd kan ha på en fredagkväll? Minigrävare!

Knappt fyra timmars grävning tog det för att få till ett 50 meters kabeldike på cirkus 40 cm djup. Inte så pjåkigt eftersom det i stort sett var första gången jag körde grävare. Det var en och annan feting till sten som var lite kämpig att flytta på med denna “lilla” grävare, men det gick med lite teknik och tålamod. Men som vanligt är det först när man är klar som man blivit varm i kläderna och kan hantera skopan som en förlängd tentakel. Videon nedan visar ett av mina första skoptag…

Nu ska det bara ner en kraftig trefaskabel i hålet, sen är ladan elektrifierad. Gäller ju att planera för framtiden, så man har nog med ström för att ladda elbilen eller kanske slå upp solpaneler på ladugården.

Risigt värre

Till helgen ska det köras lite grävmaskin på tomten för att få ner elektroner till ladan. Så därför fick jag ta fram motorsågen idag och röja lite. Få saker som går upp mot blårök och duggregn. Satte upp lite vindskiveplåt på uthuset också, så det tar sig trots allt. Om ni undrar över den yttersta lilla plankbiten på vindskivorna, så är det en patentlösning då plankorna vi hade inte var långa nog så vi fick “skarva”. Men vet vem, man kanske startar en ny trend.

Ordning är grunden

Nu har vi även fått upp min gamla verktygstavla i ladan. Ska även fixa några stadiga hyllor där till all skruv och spik, för jävlar i mig vad man har svurit under året när man inte kunnat hitta sina verktyg eller snubblat över nån förbaskad spiklåda. Som en klok man en gång sa till mig; ordning är grunden i all verksamhet.

Tavlan ser komiskt nog rätt liten ut på bilden, men den är trots allt 1 x 1,5 meter och väger som fem flak öl. Det vill säga en hel del.

Never ending skithus

Ett enkelt utedass var det tänkt. Men icke. Månader senare så är taket ännu inte helt klaffat, men idag kom åtminstone vindskivorna upp så det enda som återstår är nu lite vindskiveplåt på toppen, sen äntligen kan vi bocka av boden för denna gången. Tills den ska byggas om till bastu i framtiden vill säga.

Takutsprånget blev lite för långt först, som ni kan se på bilden ovan. Takplåt som man köper räknar visst inte med överlappningen man måste ha, varför det blev en decimeter för långt mellan vindskiva och plåt, alldeles för mycket för att täcka med vindskiveplåt. Så innan vi kunde få upp vindskivorna fick vi kapa en del, men det var det värt. Ser ju nästan ut som ett proffs gjort det. Nästan.

Slit och släp

Släpvagn efter släpvagn. Det blir mycket rivningsmaterial att köra till tippen, det mesta från förra sommaren när vi rev hela det gamla taket. Nu ligger det i en gigantisk hög framför huset som vi sakta men säkert gör oss av med. Senaste körde vi tre överfulla släpvagnar till miljöstation, så nu är det nog bara en sisådär 12 kubikmeter kvar. Sånt härligt arbete man inte tänker på när man renoverar hus, men som tar både tid och krafter i anspråk. Men skönt är det, när det är gjort…

 

Byggbloggen från Småland