Det finns inget överflöd av information att hitta om hur man bygger om riktigt gamla hus som vårt. Moderna hus byggs ju nästan alltid med en gjuten betongplatta med en massa frigolit under. Inget som vi vill ha i vårt mer eller mindre ekologiska hus. Men efter mycket efterforskningar har vi äntligen en plan för vad vi ska göra med vår “mullbänk”, som idag är isolerad med mossa, lera och träkol.

När hela grunden är utgrävd, lägger vi ut ett lager sand som skyddar byggplasten mot vassa kanter och ojämn belastning. Plasten skapar en ångspärr för markfukt, som krävs då vårt moderna golv inte kommer andas lika väl som det gamla golvet. Sedan fylls resten av grunden upp med lösa lecakulor, eller om det går att få tag på här i krokarna – hasopor – ett skummaterial av glas/sten. Även lagret med leca/hasopor bildar ett visst kapillärbrytande skikt om plasten med tiden skulle gnagas sönder av möss.
Sedan som ett sista riktigt isolerande skikt använder vi linisolering eller cellulosaisolering precis som i övriga huset. Cellulosa har en förmåga att buffra fukt, så även om det hela inte blir hundraprocentigt tätt så kan isoleringen ta upp tillfälligt förhöjda nivåer av fukt utan att det orsakar mögel eller röta.

Det kan tilläggas att huset står uppe på en stenig höjd, extremt väldränerad. Så vi är inte så värst oroliga för att göra fel. Värre hade det varit om det stod i en fuktig dalgång med bara något spadtag ner till grundvattnet.