För ett kort tag sedan var våra trevliga grannar och hälsade på och berättade en mörk sägnen om huset och bygden. Om det är sant var de inte helt säkra på, men på tidigt 1800-tal bodde visst länets skarprättare (statlig bödel) just i vårt torp. Han utförde bland annat stegling, vilket var då människor halshöggs och styckades varpå deras kroppsdelar sattes upp på pålar eller vagnshjul för offentlig beskådan, främst för att skrämma snapphanar eller avskräcka andra från brott.

Som tur är så har vi inte hittat några skelett i källaren ännu. Däremot fanns en låda i ladan full med gamla brev daterade 1912 skickade från USA, antagligen från en emigrant. De hade gammal skrivstil så det var svårt att tyda, men många börjar “käre mor” och med ett och annat ord på engelska inblandat, förmodligen som skryt. Kanske det står något om guld som blev till sand när vi läser det hela lite mer noggrant, men är väldigt kul med så mycket historia som följer med huset.