Det blev ingen byggdag i helgen som det var tänkt, för något litet virus har hittat sig in i nosen på mig. Förhoppningsvis är det covid19, så att man blir immun och slipper bry sig om det något mer den här säsongen. Men man får helt enkelt sitta hemma med en kopp hett kaffe och planera istället.

Till exempel har vi det här lilla inköpet som jag lämnade av i ladan vid senaste besöket. Ett plåtfat med lock och låsring för endast 200 riksdaler, som vi kommer svetsa om till en modern kolmila. Man svetsar helt enkelt in en stor skorsten (“rocket stove” för den insatte) i mitten av plåtfatet och eldar som tossig. Inuti plåtfatet fyller man upp med en massa björkved som i avsaknad av syre förkolnas (“pyrolys”) istället för att brinna upp, så man får grillkol som räcker till hela släktens årsbehov. Betydligt bättre än att köpa skräpet de har på biltema och liknande, som är ompackat och uppmärkt i Polen men ursprungligen kommer från Afrika. Inte alltför sällan är virket illegalt avverkat och tillverkas genom eldning av sopor och gamla bildäck. Endast någon promille av grillkolen som säljs i Sverige är faktiskt tillverkad här.

Vi har ju ingen kamin i huset och det lär dröja tills vi gör utbyggnaden där eldstaden är tänkt att vara, men vi har gott om lövträd som behöver sågas ned. Så då slår vi två flugor i en smäll och att bli självförsörjande på grillkol är ju ett stort plus.

Sedan blir man ju lite besvärad när man sitter och tittar på husväggen i bilden ovan.  När vi spikade igen det gamla fönstret så lappade och lagade vi det hela istället för att byta ut all panel vilket gjorde att lockläkten hamnade med lite olika avstånd. Man tänkte att man skulle vara lite smart och spara några hundralappar, men perfektionisten i mig värker rejält. Så vi får se om vi gör om det hela eller om jag lyckas avskriva det hela som “lantlig charm”.