RUCKEL till SLOTT

Byggblogg om totalrenovering av ett timmerhus

Författare: diego (Sida 2 av 14)

Förkyld och bedrövlig

Det blev ingen byggdag i helgen som det var tänkt, för något litet virus har hittat sig in i nosen på mig. Förhoppningsvis är det covid19, så att man blir immun och slipper bry sig om det något mer den här säsongen. Men man får helt enkelt sitta hemma med en kopp hett kaffe och planera istället.

Till exempel har vi det här lilla inköpet som jag lämnade av i ladan vid senaste besöket. Ett plåtfat med lock och låsring för endast 200 riksdaler, som vi kommer svetsa om till en modern kolmila. Man svetsar helt enkelt in en stor skorsten (“rocket stove” för den insatte) i mitten av plåtfatet och eldar som tossig. Inuti plåtfatet fyller man upp med en massa björkved som i avsaknad av syre förkolnas (“pyrolys”) istället för att brinna upp, så man får grillkol som räcker till hela släktens årsbehov. Betydligt bättre än att köpa skräpet de har på biltema och liknande, som är ompackat och uppmärkt i Polen men ursprungligen kommer från Afrika. Inte alltför sällan är virket illegalt avverkat och tillverkas genom eldning av sopor och gamla bildäck. Endast någon promille av grillkolen som säljs i Sverige är faktiskt tillverkad här.

Vi har ju ingen kamin i huset och det lär dröja tills vi gör utbyggnaden där eldstaden är tänkt att vara, men vi har gott om lövträd som behöver sågas ned. Så då slår vi två flugor i en smäll och att bli självförsörjande på grillkol är ju ett stort plus.

Sedan blir man ju lite besvärad när man sitter och tittar på husväggen i bilden ovan.  När vi spikade igen det gamla fönstret så lappade och lagade vi det hela istället för att byta ut all panel vilket gjorde att lockläkten hamnade med lite olika avstånd. Man tänkte att man skulle vara lite smart och spara några hundralappar, men perfektionisten i mig värker rejält. Så vi får se om vi gör om det hela eller om jag lyckas avskriva det hela som “lantlig charm”.

Som ett stort, tungt pussel

Alla slott behöver en slottstrappa. Jag skulle flytta lite sten idag, men det är ju ingen mening om man inte gör något fint på köpet. Det hela väger duktigt mycket så underarbetet bestod bara i att kratta undan kvistar och löv, sedan ut med en markduk och börja stapla!

Här bredvid bastun, så är det tänkt att bli som ett litet torg av all sten från skorstenen. Ett hårt och jämnt underlag, oavsett om man vill bygga en eldgrop eller en badtunna i framtiden.

Nästa gång får jag dock se till att ordna lite hjälp, för det känns inte som man kommer nånvart när man är själv med såna här uppgifter. Kan även tillägga att det hela ser mycket rakare och bättre ut i verkligheten, men alla olikformade stenar lurar kameran. Men det blir nog bättre när vi fått till ett par trappsteg till och hällt på några säckar stenmjöl. Sedan ska ju även hela ytan framför trappan också täckas med “kullersten”.

Borra i granit, första och förhoppningsvis sista gången

Idag fick jag äntligen fatt i en duglig slagborrmaskin från en maskinuthyrningsfirma. En rejäl borrkrona på 37 mm var visst vad som behövdes för snigeldynamit (expanderande betong). Den måttligt hygglige uthyraren betonade gång på gång hur himla dyrt borret var, och som grädde på moset var han vänlig nog att ställa in maskinen på “borr” istället för “slagborr” och muttrade något om “den inställningen ska det va”.

Jag funderade hela bilresan ut till torpet vad i helskotta det var för ett skämt han drog, eller om det var något magiskt borr han hade gett mig som skulle skära igenom graniten som hett smör.

Men nej, efter 5 minuter förstod jag att han inte hade alla indianer i kanoten. Jag ställde om maskinen till slagborr och i takt med mina vibrerande inälvor började stenen äntligen damma.

Trots den “kraftfulla” apparaturen, så tog det närmare 7 timmar att få till de här tre hålen. Då räknar jag visserligen med lunch och raster, men det var inget dåligt dagsverke. Borra i granit, det gör jag dock aldrig igen.

När det blir lite varmare ska vi fylla hålen med snigamit och hoppas på det bästa. Frågan är dock om man vågar använda lågprisvarianten från Byggmax eller om man ska lägga ett par hundra extra på en “riktig” sort. För att borra nya hål är inte ett alternativ…

Rotskott eller stolpskott?

Det kanske inte direkt är säsong ännu, men tjälen är väck och Lidl sålde äppelträd för 59kr. Då får man ju helt enkelt passa på. Två barrotade “Idared” samt en träskalle fick idag sätta fötterna i varsin grop. Två säckar planteringsjord vardera och tre stora hinkar med vatten, det är förhoppningsvis receptet på fina äpplen som tittar fram om sisådär 5-10 år. Man måste visst ha ett himla tålamod när man är jordbrukare.

För att de små träden ska klara sig både mot rådjur, vildsvin och den starka vårsolen, så fick de varsin skyddande kokong utav hönsnät och fiberduk. Det var inte mycket som fanns kvar i huset när vi köpte det, men lite gammalt hönsnät och en rulle taggtråd hade de lämnat kvar åt oss i ladan åtminstone. Vi hoppas innerligt att det ska räcka för att skydda träden, annars blir jägarexamen oundvikligt.

Det är inte särskilt bördig jord i vår trädgård tyvärr, mest lerjord med tillhörande sten. Men vi får bli vänner med någon lantbrukare så kanske vi kan få bra pris på ett par lastbilar med skit att sprida ut en vacker dag. För vi vill ju ha bärbuskar och jordgubbsland och bra mycket mer när vi väl flyttar in någon gång där långt in i framtiden.

Familjen flinta

Äntligen en helgdag utan stormvarningar och översvämning. Strålande solsken fick vi denna arbetsdag, vilket gjorde att det nästan var ett nöje att rulla sten. En efter en fick vi ut de kvarvarande stenbumlingarna som vi staplat inomhus. De två största är ju ännu kvar tyvärr, vilka vi måste spräcka med snigamit. Men det börjar se betydligt fräschare ut i bygget. Med solstrålar som sipprar in så ser det med lite fantasi nästan hemtrevligt ut. Förhoppningsvis hittar jag en rejäl slagborr att hyra till nästa besök så att vi en gång för alla blir klara med det här stenbrottet.

 

Dåligt med snickrande mitt i pandemin

Ja nu är det tätt i taket. Mitt i all coronahysteri så var jag trots allt tvungen att ta en dagstur till torpet för att hämta lite verktyg och passade samtidigt på att göra lite småsaker som man alltid skjuter fram, men som egentligen bara tar några minuter. En av sakerna var att täcka för avloppsluftaren på taket, som ju bara har varit ett hål rakt ner i huset hittills eftersom det ännu inte finns ett avlopp. Då allt rivs ut ändå inne i huset så har vi inte prioriterat det, men nu är det äntligen tätt. Det blir väl en aning mindre fukt inomhus åtminstone, för har ju regnat helt perverst senaste tiden.

Sedan riggade jag om musfällorna i ladan och gick lös med butyltätning för att hindra gnagarna från att kräla sig in genom timmerstockarna. Inte mindre än 6 stora möss har fått sätta livet till de senaste veckorna, men nu verkar vi ha dräpt alla. De rackarna hade gnagt på allt från bränsleslangar till skruvmejselhandtag och tändkablar som de hade kommit åt i ladan. Gummi är visst rena godiset. Får lägga ut lite hubbabubba istället så de låter våra prylar vara i fred.

Att kombinera husbygge, företagande, skola och fritid är dock inte det lättaste så det har blivit rätt lugnt med snickrandet just nu. Men framåt sommaren ska vi nog få upp takten till normal nivå igen, speciellt då frugan blir klar med plugget och ska börja dra in till brödfödan så att mannen i huset får bli just det… “mannen i huset”.

Stormen gick obemärkt förbi

Eftersom det varit riktigt blåsigt i helgen, så tog jag en kort dagstur till huset för att se så att vi inte hade ett stort hål i taket. Det finns ju ett och annat träd runt husen som vi inte har fällt ännu. Men det var inte så mycket som en kvist som hade blåst ner. Så istället gick jag lös med röjsågen några timmar och snickrade en mycket enkel hasp till uthuset. För den rackaren gillar däremot att blåsa upp när det stormar.

Det var inte den mest produktiva dagen i år, men gott om D-vitamin fick man i solen. Till och med en liten blomma kikade fram, så kanske våren är på gång nu redan…

Stenen tar aldrig slut

När man inte trodde att det kunde finnas fler stora stenar kvar, ja då gräver man självklart fram en bautasten som på bilden nedan. Efter tio skottkärror med lera och en måttlig mängd träning, så hittade vi en riktig utmaning när vi grävde fram det sista lagret i skorstenen. Nu är det bara fyra stora stenar kvar, varav det ena är något av det sjukaste vi sett. Det är ytterst tveksamt att vi kan dra ut den här genom dörren. Antagligen får vi ge oss ut på jakt efter en slagborr modell stor så att vi kan spräcka den med snigeldynamit.

Man kanske kan elda på stenen och spräcka den med kallvatten…? Om ett gäng egyptier utan stålhåttor kunde bygga pyramider mitt i öknen, så ska vi nog kunna förflytta det här åbäket på något vis. Men det blev inte av idag.

 

Game of stones

Det blev en ny vända till huset idag, för en spännande final av “Game of Stones”. Nu är det bara några bamsingar kvar i botten och man börjar äntligen få en känsla för hur planlösningen kommer bli. Det var väl värt alla timmar av förfärligt hackande, skyfflande och stånkande, även om det mest ser ut som en krigszon för tillfället.

Vädret var som vanligt inte det bästa, så det fick bli lite fix inne i ladan också. Vi satte upp lite tvärreglar i taket för att hålla ihop skivorna i skarvarna. Innan så hängde skivorna ner någon centimeter här och där i skarvarna, men nu är det slätt och fint. Det blir ju trots allt rätt fuktigt i ladan eftersom vi inte har någon värme på där, så träskivor har en tendens att svälla och slå sig om de inte är rejält fastskruvade.
Sedan ska vi måla färdigt innertaket när det varma vädret kommer åter. För där inne blir det ju inget takgips, det är ju trots allt bara en verkstad.

Sist men inte minst grävde vi fram ett par enstörar långt in i ladan som en bekant behövde till ett staket runt sin trädgårdsrabatt. Den förre husägaren måste ha lagt många timmar på att skala till de här fina pålarna. Men vi har ett hundratal kvar liggandes, så vi klarar oss om vi behöver bygga en gärdsgård (“smålandsstaket”) någon gång.
När vi släpade in dem i bilen så blev vi åter igen påminda om att vi borde skaffa oss en större bil. Men det är skönt med en gammal rosthög man inte behöver vara rädd om. Som tur var så krockade vi inte på hemvägen, för i så fall hade störarna förvandlats till målsökande missiler.

Nya historiska fynd

När man tror att det inte kan finnas fler hemligheten gömda i det gamla torpet, så får man sig plötsligt en överraskning. I arbetet med att riva den gamla murstocken så skulle vi idag lyfta bort en måttligt tung plåt. Sisådär tre centimeter tjock och 80×70 cm. Nemas problemas tänkte vi.

Efter en rejäl kraftsamling vände vi på plåten och fick se ett detaljerat motiv. Tyvärr väldigt rostigt så det var svårt och se allt, men man kan urskilja något form av motiv med två människor och överst en ängel med pilbåge. Ser ingen annan förklaring än att det är lille amor som blivit avbildad i gjutjärn. Nederst på plåten fanns ett mer exotiskt motiv med palmer och en elefant med stora betar. Trevlig överraskning, men samtidigt kan man ju nu inte kapa upp det hela med vinkelslipen som vi hade tänkt, utan måste klura ut vad vi gör med klumpen.

Efter en stunds forskning så verkar det vara en så kallad sättugnshäll, möjligen från det småländska järnbruket i Ålshult någonstans i närheten av Tingsryd. Ett stort stycke historia, som kan vara så gammalt som mitten av 1600-talet.

Frågan är vad vi gör med hela. Åbäket är nästintill för tungt för att flytta iväg så vi får väl helt enkelt smörja in det med motorolja och låta det stå tills vi hittar lämplig viloplats.

 

 

Byggbloggen från Småland