Det är inte konstigt att falu rödfärg är favoritfärg nummer ett i de svenska skogarna. Bara att borsta av och sleva på ett nytt lager.
Med tiden måste vi såklart byta taket också, sen blir det nästan som nytt. Svart plåt får det bli för enkelhetens skull. Takbalkarna är i bättre skick än man kan tro, de ska visst ha bytts en gång på 1900-talet om man ska tro grannarna. Sedan så har mossan varit så tjock att den skyddat mot både regn och hagel.
Ladan har väl knappast varit första prioritering, men snart får vi göra en insats där också. Mirakulöst nog så håller taket mestadels tätt, tack vare mossan och ormbunkarna som växer där snarare än de uppgivna takpannorna.
Men innan vi ger oss på taket (vilket säkerligen inte blir i år) så kan man smygstarta och byta ut lite panel. Det håller ugglorna borta åtminstone.
Våren är en flitig period. Framåt sommaren är ledig tid en bristvara, så nu får man passa på att snickra för glatta livet så att man får lite nytta av det längre fram när grillsäsongen sätter igång. Det innebär multitasking, med allt från att dressera äppelträden till montera tak både ute och inne. Men man börjar äntligen se ljuset i tunneln… eller är det kanske pärleporten som öppnat sig? Den som lever får se.
Plasttaket var hutlöst ömtåligt, men någon skiva fick vi upp trots blåsten
En stor mängd fruktträd har planterats och vissa även hamnat i sträckbänk för att formas bättre. Det här hemska lilla äppelträdet återstår att se om det klarar sig. Om jag får ge ett litet råd – köp INTE växter på Lidl.
Takskivorna inomhus börjar komma på plats, bara en liten inspektionslucka kvar på loftet och en herrans massa lister för att dölja skarvarna.
Ska man odla kan man likväl förb*nnat odla rejält! Därför har vi nu grävt ner 15 kilo sättpotatis och ber varje kväll en bön för att elstängslet ska funka och vildsvinen hålla sig borta. Amen.
Sorterna vi satsat på är huvudsakligen Asterix för att den har ett tjockare och tåligare skal, som gör det enklare att lagra potatisen en längre tid. Men något kilo ”Rocket” ligger även i backen, vilket är en väldigt tidig sort som förhoppningsvis blir färskpotatis till midsommar.
Fönsterbrädor tillverkar man såklart själv det också, allt för att hålla nere kostnaderna. Det fick bli en slipad och målad ytterpanelbräda, med en återanvänd bit allmogelist för att dölja skarven under. Frugan är nöjd, jag är nöjd.
Då var det dags igen, ett sedan länge efterlängtat projekt som stått i vägen och gäckat mig. Den första prototypen av pyrolysugnen slaktades och fick ge liv till en nyare och förhoppningsvis bättre version.
Istället för en skorsten i mitten så har det nu blivit en tunna-i-tunna där värmen från kaminen helt omsluter den inre. På så vis värms veden upp snabbare och jämnare så att det förkolnas helt. Den inre tunnan är också lite mindre så man bör kunna förkolna det helt på några timmar. Längst bak i den inre tunnan finns ett smalt stålrör som leder ångorna (och gengasen som bildas!) tillbaka ner i kaminen för att förbrännas.
Processen kallas pyrolys och är perfekt för att tillverka både grillkol och biokol till rabatterna. En laddning borde ge en 5-6 säckar färdig grillkol. Så nu kliar det rejält i fingrarna att få tid över till att provelda…
Åkern är ett virrvarr av stockar och grenar som ligger kors och tvärs. Förutom att det ser förjävligt ut, så är det ett rejält slöseri med biomaterial. Därför har jag nu börjat anlägga tre rejäla längder med ”hugelkultur”; en metod för att skapa upphöjda bäddar utan att köpa en massa dyr jord eller behöva schakta och göra fint. Nej, bara stapla, blanda och låt det ruttna. Gärna riktigt grova stockar i botten, varvat med lager av grenar, jord, kompost, ogräs, kartong eller vad man än har tillgängligt. Vips är det bara att plantera.
Man kan säga att det är en sorts komposthög, men istället för att vänta en massa år tills allt har brutits ned till fin jord, så kan man odla direkt i komposthögen. Efterhand sjunker det hela ihop så man får fylla på med nytt material i lager. Perfekt för att odla sånt som växer ovan mark, t.ex. kålsorter eller pumpa.
Det här året har vi tänkt odla lite flitigare, vilket krävde att vi rensade upp den igenväxta åkern. Spade och kratta var alldeles för tidskrävande, så vi investerade i en elektrisk jordfräs. Trots sin låga effekt på 1050w och blygsamma pris så fick den jobbet gjort. På bara några timmar så var hela landet på cirka 60kvadrat helt uppkört och ogräset bortfortslat.
Jordfräsen Scheppach MTE380 finns även i lite större modell med 6 blad och 1500w, men jag är ändå glad att vi satsade på den mindre. Troligtvis har den exakt samma storlek på växelhuset som den stora modellen, men eftersom motorn är lite svagare så är det mindre risk att man kör sönder snäckväxeln. Motorn ”segar ner” när det blir lite för tungt, vilket dock är bättre än att hela växellådan stryker med. Styrkemässigt så klarade den ändå av det tjocka gräset som du kan se på bilderna, dock trasslar rötterna in sig rejält så man får ta en paus ibland och slita loss det värsta från rotorn. Men det är ändå bra att låta den vila ibland, så motorn får en chans att svalna av.
Sen så är det klokt att slipa till bladen på jordfräsen med en vinkelslip så att de är riktigt vassa innan man kör igång. Konstigt nog så var de helt oslipade ur kartongen.
Elstängsel är också ett måste, för det kryllar av alla sorters vilt. Plus att det ska upp parfymtrasor och blänkande girlanger. Men den här blygsamma plätten får räcka för i år, sen är tanken att riva upp ytterligare mark med tiden. Totalt finns ungefär tre gånger så stor yta som duger till grönsaksodling. Resten av hektaret får bli fruktträd och julgranar.
Innan taket spikas igen för gott så passade jag på att leta köldbryggor med värmekameran och dreva igen så det blev tätt. Även om de flesta hörn var isolerade så visade kameran flera vrår där kölden tog sig igenom, så förhoppningsvis ska de små förbättringarna nu spara oss några kilowatt om året.
En riktig bov är dock ytterdörren som syns på bilden här ovan. Rentav en större energitjuv än våra fönster. Men till nästa vinter får det bli att justera in och byta tätningslister så ska det säkert bli dugligt.
Värmekameran vi använde var en UTi120S från UNI-T. Den kan spara ner foton på ett minneskort, dock endast i gamla formatet ”bmp” och i den låga upplösningen som syns på bilderna här. Men den får jobbet gjort och kostade bara 1700kr från kinashoppen alla känner till, vilket är fullt överkomligt för en värmekamera. Andrahandsvärdet är nästan detsamma som nypriset ifall man vill sälja den när man är klar, så för lite kaffepengar kan man inspektera bygget som ett proffs.
Dags att få ordning på innertaket. Det är en stor yta som ska täckas, så det är lite jobb men det förvandlar huset från kaos till kanon. Fortsättning följer efter nyår…
