RUCKEL till SLOTT

Byggblogg om totalrenovering av ett timmerhus

På god väg till att bli en fullvärdig timmerman

För att vara den första timmersyll jag någonsin bytt i mina dagar, så är det ett fullgott resultat. Turligt nog så fanns en icke bärande stock i ladan som vi kunde såga ner och återanvända, för det lokala byggvaruhuset har tyvärr inte stock på 15x15cm liggandes.

Till höger på bilden syns skarven. Tyvärr blev det ingen vacker “blixtskarv” utan en enkel överlappning. Det ska även borras in ett par träplugg som håller ihop det hela, har för mig att de kallas “ryttare” på fackspråk men jag kan mycket väl ha fel.

Rum för en dörr

Motorsåg är inte bara till för att fälla träd. Det är även ett oumbärligt verktyg när man ska dra upp ett hål i en timmervägg. Som det här fina hålet där det ska bli altandörr. Syllen (bottenstocken under dörren) är helt upprutten så den ska bytas innan sidan kan reglas upp för isolering och panel. Men det går undan nu…

För att komma åt syllen så krävdes att golvplankorna lyftes upp, och som förväntat är det ett hundratal skottkärror med kolstybb och mossa som vi kommer få skyffla upp. Men bärlinorna under var åtminstone i gott skick, det kommer spara oss tid. Man fick även vara lite varsam när man rev upp de antika golvbrädorna, då vi vill lägga tillbaka dem när vi är klara med grundjobbet.

 

Full rulle i solen

Efter lite ofrånkomlig gräsklippning och trädgårdsarbete, så drogs presenningen av första gaveln vi påbörjade tidigare och jag fortsatte med sista omgången rödfärg. Nu är det mer än tillräckligt torrt i virket för en sista strykning.

När solen blev för mycket så fick jag ta min tillflykt till ladan, där jag kunde roa mig med att sätta upp foder runt fönstret i övernattningsrummet. Lite vit färg och en sträng akrylfog runtom vid nästa besök, så ska vi slippa alla äckliga spindlar som byggt bo där. För i sommar blir det många övernattningar på bygget.

PS. jag har kommit underfund med att linsen inte är helt jämn på min telefonkamera, för det ser så rakt ut på plats men när man kommer hem och glor på bilderna så ser det ut som hela havet stormar.

Bygget når nya höjder

Nu har sommarens uppgift äntligen tagit fart. Målet är att få upp all ytterpanel och tilläggsisolering innan hösten är kommen. Dagens uppgift blev att bygga upp en byggställning så vi når upp till gaveln, för det är rätt duktig höjd. Det ser inte mycket ut för världen, men är stadigt och prisvärt nog för att få upp ett par plankor på väggen.

Alla goda ting är tre…fas

Det lönade sig att köpa en ny trefaskabel när vi drog el till ladan. Först var planen att bara ha två faser, eftersom jag fick ett par rullar sådan jordkabel gratis. Men nu var jag nämligen i behov av att svarva lite, och min svarv föredrar trefas. Så det var bara att åka och köpa en dvärgbrytare och koppla in i centralen. Skönt med en normcentral som är prydlig som min, inte som när en stressad elektriker varit och stökat ihop något.

Nu har vi även rivit ner ytterpanel på den andra gaveln, för det är dags att hamra ihop en ställning och börja bygga. När året är slut ska all ytterpanel och tilläggsisolering vara på plats på huset. Det är planen åtminstone.

Sista plankan på plats

Äntligen fick vi på plats de sista plankorna på knuten av uthuset. Till och med lite färg kunde vi slabba på i solskenet, men sen fick vi avbryta byggdagen för att bli kattambulans. Sånt är livet.

Skogshuggare, en ny erfarenhet i vårt CV

Nu har vi klyvt veden för denna gången. Ställningen vi byggde passade precis, dock har vi ju ett par träd till att fälla men de kanske vi väntar med ett år.

 

Sedan fick vi äntligen tummen ur och sågade till plankor till sista knuten på uthuset. Det är nästan tradition att alltid ha en list eller liknande kvar som aldrig blir av. Men nu skedde det äntligen, dock fanns ingen rödfärg på lagret så det får bli nästa gång. Sen kan vi sätta tillbaka lockläkten över springorna och kalla det klart. Eller förlåt, jag såg nu att det saknas ett stuprör också…

Nu är vi ett gäng väldigt sega skogshuggare. Dags för vin och risotto, för det ska visst hjälpa mot ömma leder.

Vi har nått botten!

Äntligen är skorstenshelvetet borta och vi har tagit oss ner under bottenstockarna. Det är svårt att beskriva hur skönt det är. Faktiskt så är det över 2 år sedan vi började lyfta ut sten, men nu äntligen kan vi gå vidare med resten av golvet. Allt ska nämligen upp och ruttet virke ska åtgärdas innan det fylls upp på nytt med modernare fyllnadsmaterial och isolering. Viktigast är dock att vi kommer åt att reparera under dörrar och fönster så timmerväggarna är i vettigt skick innan vi reglar upp utsidan för isolering och ytterpanel, vilket är målet att bli klara med under sommaren.

Dags att klyva ved

I vårt anletes svett så har vi nu släpat upp alla stubbar för backen, upp till skithuset som en dag ska bli bastu. Bakom uthuset finns det nämligen både eluttag som vi satt dit, och knappt fyra kvadratmeter yta för vedstapling. Ja ni ser, det finns en tanke med allt vi gör. Vedklyven går ju nämligen inte på batteri.

Det finns en brutalt grov tall precis bakom uthuset som vi gärna hade sågat ner först. Det är lite som en stenmur där som den har vuxit upp på och det känns som att det borde vara en tidsfråga innan den vänder sig med ändan uppåt. Men det är tveksamt om vår lilla motorsåg klarar den grova stammen, som jag skulle gissa är cirka 50cm i diameter. Men om vi får ner den så har ved så vi klarar oss igenom en ny istid.

Så snart drar jag på mig skyddsutrustning och åker ut och hälsar på min kära gamla släkting som varit så snäll och gett vedklyven en service. Det finns något gammalt talessätt jag hört, om att veden måste vara klyvd före midsommar, annars är den skit. Nu går väl ordspråket inte ordagrant så, men det kan nog ligga något i det hela…

Mäktigt men läskigt att fälla stora träd

Senaste besöket fällde vi ett par stora träd runt huset för att få lite ljusinsläpp och minska risken för stormskador. Plus att man får en hel del ved att göra grillkol på när det har torkat till sig lite.
Som en ovan skogshuggare är det läskigt att fälla ett 20 meter högt träd när det står parkerat inom räckhåll från huset, men känslan när det sakta börjar röra sig åt det håll man planerat för och dunsar ner så att hela backen vibrerar, det är en skön känsla…

Det jobbigaste med att fälla träd är allt efterarbete. Det är svettigt att släpa bort grenar och kapa upp stubbar med motorsågen. Sedan går det åt bra mycket mer bränsle och olja än man tror, och kedjan får man slipa gång på gång. Så det kanske är värt att byta ut min “standardkedja” mot något bättre, eller kanske man skulle satsa på trotyl istället. Har länge varit sugen på att prova att spränga ned ett träd, sedan farsans berättelser från när han gjorde lumpen i Eksjö ingenjörspluton.

Sida 1 av 14

Byggbloggen från Småland